Edeby by Väddö

Erik Wallman

Erik Wallman är bosatt inom ett intressant område i Edeby som allmänt kallas båtsmanstorpen. Området tillhörde först Edeby byamän men kom successivt att försäljas till båtsmännen eller deras släktingar. Det ligger längst norröver i byn och gränsar till Norrbyle. Båtsman Spång bodde inom Norrbyle medan Rith, Ekroth och Ungman var edebybor. Dock blev ”Spångens Elis” trädgårdsmästare med växthusen inom Edeby.

Erik som föddes 1917 har förmedlat hustrun Marys släkt som kommer både från båtsman Ekroth å ena  sidan  och från storbonden Olof Jansson på Ol-Micksgården å andra sidan.  Den vanligaste typen av släktforskning beskriver människornas släktled  men i Edebys historia är det  gårdarna med alla avstyckningar som sätts i främsta rummet.  Därigenom får man en tydlig bild av hur folk knyts samman genom giftermål. Man gick inte heller så ofta utsocknes utan valde sin partner från grannbyarna eller t.o.m granngården. Det var i för sig inte så konstigt för flickorna blev ofta pigor i gårdar där pojkarna/sönerna var drängar. De söner som gick till sjöss kunde förstås genom sin rörlighet träffa sina tillkommande lite längre bort.

Erik bor på vinterhalvåret i Skåne men varje sommar finns han i Edeby.

Tommy Halvarsson

Under 1700-talet och genom nästan hela 1800-talet ägde svenska staten, dvs Kronan, mark i Edeby. Det var s.k. trumpetare som förvaltade ägorna och var samtidigt ansvariga för Kronans militära angelägenheter i bygden. Bostaden i byn kom därför att benämnas Trumpetarbostället. För all kunskap om dessa ägor kan vi tacka Tommys morfars far, Erik Sundin, som sparat en mängd handlingar vilka  nu finns  hos Tommy. Men vi får också tacka Eriks ättlingar som bevarat handlingarna. Det är annars mycket vanligt att för framtiden viktig dokumentation helt enkelt slängdes eller eldades upp vid arvsskiften och dylikt.

Erik Sundin kom från Malsta i Norrtälje och blev arrendator vid Kronans gård i Edeby år 1870. Den siste trumpetaren hade då flyttat, men fastigheten måste brukas. Vid offentlig auktion 1890 inköpte arrendator Sundin hemmanet men hade redan 1875 köpt en  intilliggande gård, det  s.k. Bergbomshemmanet. Byn var  sedan laga skiftet indelad i sex hela mantal plus två halva. Dessa två halva mantal, nr 7 och 8, kom att ägas av Erik Sundin. 1917 såldes all mark till Wäddö Gruvaktiebolag men Erik behöll bostaden, Bergbomstomten,  med omgivande ägor. Gruvbolaget sålde därefter till personer som hade anknytning till bolaget. Mer finns att läsa på hemsidan om Edeby- länk ovan t.h.

I dokumentationen finns bl.a  besiktningsprotokoll från 1700-talet fram till 1869 rörande Trumpetarbostället.   Jämte prästgården, Mälby rusthåll, sockenstugan, klockargården, kaplansgården i Elmsta, trumpetarbostället i Edeby och postkontoret i Grisslehamn brände ryssen år 1719 i Väddö 107 gårdsbruk av då varande 188. Vidare brändes hela Ortala bruk. Klockstapeln brändes ner men kyrkan lämnades oskadad. I Sundins bevarade handlingar finns Trumpetarbostället redovisat bl.a. både  1717 och 1724 dvs både före och efter ryssens härjningar men här behövs experthjälp för att tyda skriften.       

Vidare finns handlingar gällande  Bergbomstomten som ex.vis var både småskola och sommarkoloni.

Anna-Lisa Rigelius

Liksom jag vänder mig till Gullan och Irene i norr – tidigare inlägg – har jag en tillförlitlig utpost i söder för att diskutera förhållandena i byn på 1900-talet. Det är Anna-Lisa vars morfar kom till Edeby i början av seklet som resepredikant, blev handlare och hemmansägare.

I början av 1800-talet fanns knappt någon bebyggelse i södra Edeby. Efter laga skiftet i mitten av århundradet var det mest hemmansskiften bestående av skog och åkrar, men kort därefter började bönderna stycka av s.k. lägenheter och bygga bostäder. De flesta nybyggarna hade anknytning till sjön och det var här i Karlsviken som segelfartygen låg då de inte var ute på världshaven. Det var skeppare, styrmän, timmermän, övriga sjömän samt lotsar som slog sig ner här.

När sedan Anna-Lisa växte upp här i södern på 30-talet fanns ett stort antal bofasta, antingen de var bönder, sjöfarare eller sjömansänkor med barn och hemmaslit. De som inte kunde bygga  sina hus själva anlitade snickare som fanns i området.

Trots att Anna-Lisa senare flyttade till Stockholm har hon hela tiden haft kontakt med hemmet i Edeby och bor nu med make Hans intill sonen Maths med familj som tagit över gården.

Berggrunden i Edeby, speciellt vid Nothamn, har rönt ett visst intresse under årens lopp. För den geologiskt intresserade finns en exkursionsguide i länklistan. Det var järnmalm, fältspat, kvarts och kalksten som behövdes för industrin, kanske mest för krigsindustrin under båda världskrigen. Under kapitlet ”gruvdrift” beskrivs vilka personer som var engagerade i byn.

Jan Lundin

 Tre personer var framträdande i Edeby. Erik Sundin var tolvman och nämndeman och hjälpte edebybönderna på 1800-talet med  t.e.x. kontraktskrivning då gruvföretag ville komma åt deras mark. De två övriga kom att syssla med underjordisk verksamhet på 1900-talet.

Carl Lundin kom från Västmanland som bergsingenjör och blev chef för Nothamns gruva strax innan första världskriget. Så småningom blev han handlare i byn och såsom ordförande för köpmannaföreningen han varit med att bilda öppnade han i Edeby snabbköp nr 2 i Sverige på landsbygden. Han anlitades flitigt av bönderna i byn då det t.e.x gällde skrivelser till myndigheter. Carls son Bengt sparade det mesta som fadern dokumenterade i form av böcker, tidningsurklipp mm. Bengt var civilekonom, lärare, rektor och skoldirektör i Norrtälje. Den som numera förfogar över dessa värdefulla handlingar är Bengts son Jan Lundin.                    

Yngve Modin

Irene och Gullan

Två systrar  födda på 1930-talet i Edeby har kommit att utgöra en värdefull länk mot det tidiga 1900-talet. Det är framför allt deras personkännedom, grundad på ett stort kontaktnät på Väddö under en tid då föräldrarna  drev ett välbesökt trädgårdsmästeri och även senare då en av systrarna fortsatte verksamheten tillsammans med maken, som jag är imponerad av.

Det var Elis Wilhelmsson som tillsammans med hustrun Astrid startade handelsträdgården i början av 30-talet. Många av kunderna var förstås födda på 1800-talet och bosatta i Edeby. Men Elis och Astrid hade vardera många syskon vilket också bidrog till att Irene och Gullan kom att känna många personer i byn genom åren. Pappan kallades som ung ”Spångens Elis”  eftersom hans morfar var båtsman Spång och därför har också döttrarna samlat på sig material beträffande båtsmännen i Edeby. Mamman Astrid var vidare dotter till bildhuggaren Carl Meurling som dessutom var verksam som slöjdlärare vid den intilliggande skolan. Han kom från Stockholm 1908 och kom att bli kvar i Edeby.

Det är alltså inte underligt att Irene Herbertsson och Gullan Jansson – som de kom att heta som gifta – fick en stor bekantskapskrets. Gullan tog över trädgården tillsammans med maken Alvar medan Irene med maken Lars var bosatta i Stockholm där hon var verksam som kantor och lärare.

När jag kört fast gällande personer i byn har jag tagit kontakt med Irene och Gullan och sällan är de svarslösa.

Det finns ytterst få kvar som kan berätta om hur det var förr. Sven är den äldste av dem som föddes i Edeby och fortfarande är engagerad. Ja, hans Ingrid menar att han ibland lever sig in mer i gamla tider än i nutid.  Vid 93 års ålder åker han och Ingrid fortfarande ut till Norra Havsängen, men bilen har de  inte kvar sedan ett par år.  Sven är min hustru Anettes farbror och har i en berättelse skildrat sin barn- och ungdomsby. Han hette Andersson på den tiden men tre av de sex bröderna tog sig namnet Holvander när de lämnat byn. De som blev kvar på Väddö ,  Edvin (Anettes far), Göran och Bertil, behöll efternamnet. De tre systrarna kom ju genom giftermål att få nya efternamn.

Hemsidan om Edeby kom att byggas upp kring familjen Andersson som hade kommit från Edebo, bott i olika byar i Väddö för att i början av 1900-talet slå sig ner i Edeby. Det är framför allt avsnittet  ”gårdarna”  som behandlar släkten Andersson. Senare har jag byggt på med beskrivning av alla byns gårdar och deras förändringar under årens lopp.

Under ”länkar” finns Svens berättelse som från början var anteckningar på ett kollegieblock men skrivits om i läsbart skick av dottern Elisabeth. Tack Lisa.

Ett riktigt guldkorn i  berättelsen om Edeby by kommer från Cathrin Lindell  och hennes mor Annika. Cathrins morfars far och farfar föddes båda två i Ol-Micks-gården på 1800-talet. Annikas far letade vid något tillfälle efter huset på 1970-talet men då var det ingen som kände till namnet. En fredag i augusti i år var Cathrin och Annika på Väddö och fick ett infall och svängde in i Edeby och tänkte att på bilverkstan vet de säkert var Ol-Micksgården ligger. Och hur mitt i prick hamnade de icke. Där, av Monica, fick de tips om hemsidan om Edeby vilket ledde till att vi  kunde presentera Cathrines morfars fars berättelse. Du hittar den i en av länkarna ovan t.h.

Det är alltså Erik Viktor Andersson, senare Erik Viktorin, vi ser på fotot från 1950-talet efter det att han 1941 vid 72 års ålder skrivit ner sin berättelse för hand. Cathrin har på senare tid skrivit av den så att den blir lättare att läsa.

På originalfotot, som tillhör Annika Viktorin,  finns också Eriks fyra söner, däribland Annikas far Sixten.

Eriks far, Anders Olsson,  var född i Ol-Micksgården 1843 och flyttade 1871 därifrån med familj till Sigfridslund i södra Edeby. Läs om Anders Olsson under kapitlet   ”övriga fastigheter”. Anders hade 9 syskon varav den yngsta, Maria, gifte sig med bonden och skeppsmäklaren K E Andersson. Denne var bror till min hustru Anettes farfars far som år 1900 köpte Ol-Micksgården och där Anettes far föddes 1909.

Ol-Micksgården,  som finns att läsa om under ”gårdarna”, blir p.s.s. en knutpunkt om man går tillbaka i Cathrines släkt å ena sidan och Anettes släkt å andra. Dessutom är de  ”släkt”. Om man vill bemöda sig att ta reda på hur, finns det väl inget namn för detta släktskap. Men intressant är det, tycker jag.

En som jag tidigt tog kontakt med var Sven Burell, vars familj flyttade som jordbrukare till Edeby i slutet av 1940-talet.  Själv är han bosatt i Stenhamra i Ekerö kommun och är verksam som lokalhistoriker och f.d. historielärare. Han har skrivit flera böcker om sin hembygd men har  inte släppt intresset för sin ungdoms by på Väddö där han med familj är fritidsboende.  Sven ses här i en beskuren bild i hans senaste bok ”Boken om Stockby – byn som blev Stenhamra”.                                       Foto: Emma Hildestrand.

Den väsentligaste delen i hemsidan, Edebys historia, hade jag tänkt skulle  handla om 1900-talet men Sven tyckte att den skulle starta med 1700-talet eftersom det finns en så otroligt fin karta över byn från den tiden och att han hade detta århundrade som specialitet. Därför kom inledningen till Edebys historia att handla om hur gårdarna låg på den tiden  i jämförelse med en annan karta från 1900. Dessutom beskriver Sven i en jordnära historia hur det var när de flyttade till byn 1947.

Sven Burells inlägg   ”Burells 1700-tal ”  och ”En jordnära historia” finns alltså i början av ”Edebys historia”.

Då det gäller laga skiftet som var klart 1854 i Edeby så finns materialet i bokform i stadsarkivet men som tur är finns det tillgängligt digitalt hos lantmäteriet.

Om man kombinerar alla lantmäterihandlingar med husförhörslängder och församlingsböcker och dessutom inte anstränger sig med onödigt arbete, kan man få ihop ett pussel där bitarna faller på plats, om än motsträvigt.  Det ursprungliga pusslet på 1850-talet bestod av åtta stora bitar som vardera delades upp i 2-3 delar rätt snart. Det nutida antalet pusselbitar räknas i 100-tal, kanske 1000-tal beroende på hur man ser det.

Jag kommer successivt att presentera flera personer som bidragit med material.

Varför en hemsida om Edeby?

Jag har egentligen inte förundrat mig över varför ingen tidigare har dokumenterat den här byn? Det har nog helt enkelt inte funnits något intresse. Varför inte? Frågan får vara obesvarad så länge. En dokumentation som finns tillgänglig är  de protokollsböcker som skrivits vid byalagets träffar sedan 1918 .  Dessutom finns ju kyrkböcker och lantmäteriförrättningar att tillgå. Dessa handlingar ligger i alla fall som grund för mitt eget intresse att skriva om vad som hänt i Edeby by sedan laga skiftet på 1850-talet.  Men ett skelett måste ha kött på benen och för att få lite liv i det hela började jag att intervjua bybor och med hjälp av gamla fotoalbum började det likna något som kan vara till nytta för framtida generationer. Adressen till hemsidan om Edeby finns till höger.

Varför blogg?

Hittills har jag bara kommunicerat genom e-post med de personer som jag samarbetat med. Försökte för något år sedan med forum, men det verkade alltför omständligt. Det ska vara enkelt och nuförtiden finns flera möjligheter. Tycker dock att man inte ska splittra sig alltför mycket. Säkert finns det en hel del ofullständigt och kanske felaktigt i hemsidan och det är mest därför jag väljer det här sättet, direkt kopplat till sidan. Jag är därför tacksam för kommentarer rörande dokumentationen. Flera äldre personer,  vars fastigheter jag skrivit om  och visat i medtagen dator, frågar varför jag inte låter ge ut den i bokform. Det är inte en omöjlighet då jag tycker att materialet börjar bli mättat.

Flygfoto över byn 1936. Ålands hav i bakgrunden. Källa: Länsmus.